Framträdandet som verktyg för att stärka självinsikten börjar hos eleverna och pågår hela livet

Verksamheten på Äventyrets grundskola och förskola har en stark genomsyrning av de gemensamma profilerna Performance och Friluftsliv. Två vitt skilda sysselsättningar som används som verktyg för att stärka elevernas lust till lärande, självkänsla och självkännedom. Profilerna ger stora möjligheter att skräddarsy utmaningarna efter varje enskild elevs förmåga. Det finns alltid ett nytt, lagom utmanande mål att sikta mot. 

Hans är musikläraren som var med och startade upp Äventyret 2010 – kanske är det därför inte en slump att just performance blev skolans ena profil. Idag arbetar han en hel del med skolans övergripande verksamhet som biträdande rektor och förstelärare men undervisar fortfarande elever inom just musik och performance. 

Om man ser till vad eleverna uppträder med är det ingen större skillnad mellan Äventyret och en mer traditionell skola. De sjunger en sång, spelar ett instrument, visar upp en film de gjort, redovisar med en powerpoint etc. Den stora skillnaden är tankesättet och reflektionen, att syftet med framträdandet inte är så mycket produkten i sig. Det huvudsakliga syftet är snarare att lära känna sig själv i utmanande situationer. Att flera av eleverna blir duktiga på musik är en positiv bieffekt. Hans och de andra lärarna arbetar hårt med att fånga upp varje framträdande i en stöttad reflektion där eleven får hjälp att sätta ord på upplevelsen.

”Performance är en del av att lära känna sig själv. Vad händer i min kropp när jag gör det här? Att hitta känslan i magen när man gör något. Hur känns det efteråt? Hur känns det inför? Som samtalsledare måste jag klara att sätta mig in i elevens upplevelse, ända ner i magen. Det hänger på att jag klarar av att vara riktigt närvarande i reflektionsstunden med eleven. Jag som samtalsledare måste jobba mig dit för att lyckas.” 

Utvecklingskurvan för vad som är bra nog sätts för varje enskild individ. För en elev kan det vara utmaning nog att säga två ord i en mikrofon framför en liten grupp kompisar. Då är varje litet steg ut på scenen en prestation i sig som med rätt mottagande får eleven att växa. Samtidigt jobbar vi med att det inte ska finnas några fel i att göra bra ifrån sig och vilja bli bedömd även tekniskt för att komma vidare. Det finns flera elever som gärna uppträder med en avancerad låt framför hela skolan. Allas individuella nivåer får samexistera på Äventyret. En av nycklarna är att aldrig ha tvingande moment, lärarnas jobb är att hjälpa eleven att visualisera och välja en lagom stor utmaning att arbeta mot. 

”Båda våra profiler handlar om att ställa sig utanför sin komfortzon. För att det ska vara performance måste jag utmana mig att göra lite mer än jag känner mig trygg med. Det är när uppträdandet ger känslan av att ställa mig lite i sankmarken och jag inte är riktigt säker på att det kommer hålla. Musiken blir bra då. Kan jag välja lite svårare stycken eller spela på en plats som känns lite mer otrygg då kommer det utveckla mig.” 

Det finns alltid en lagom stor utmaning att ta till. Att öka storleken på publiken, att växla upp svårighetsgraden, att framträda med något helt annat än man är van vid eller att skapa något själv från grunden som ska visas upp. Det är en oändlig process som pågår hela livet om man tillåter den – utmaningen ligger i att fråga sig själv ”Är detta verkligen ett ‘Performance’ eller är det något jag redan är trygg med att jag kan?”. En utmaning som Hans fortfarande arbetar med för egen del för att stärka sin egen personliga utveckling.

”När de har provat på riktigt så är det en enorm kick. Jag har sett det hos flera barn genom åren att när de klarat ett performance växer de och plötsligt kan de t.ex. lyckas bättre i matte också. Jag tror man blir någon när man vågar göra. När man klarade av en utmaning.”

Namn: Hans Westman

Roll på Äventyret: Biträdande rektor, musiklärare, förstelärare och IT-ansvarig.

År i skolvärlden: Började arbeta 1984 i Skellefteå, tog tjänstledigt för att studera 87-89.

Familj: Fru och två vuxna, utflyttade barn.

Friluftsfavorit: Svårt att välja en. Tycker om att bli trött i kroppen och att känna att jag flyttar gränserna för vad jag klarar av. Det är viktigare än vad det är jag faktiskt gör.