Rektor Britt-Marie kommer aldrig kunna arbeta på en vanlig skola igen

Det är tydligt att vardagen på Äventyret är något utöver det vanliga. Inte bara för eleverna, utan för hela personalstyrkan. För den som kliver in på skolan väntar en resa inifrån och ut. Det är själva hjärtat i arbetet: att lyssna noga på dem omkring sig och att träna sig i att förstå och sätta ord på de egna upplevelserna. Precis så som de är. 

När Britt-Marie, rektor på Grundskolan Äventyret i Västerås berättar om kulturen och det metodiska arbetet med självreflektion och kommunikation gör hon det med glöd i rösten. Hon har varit med och drivit skolan från starten, från att det var en abstrakt idé som delades av de som senare skulle bli skolans eldsjälar till den väletablerade verksamhet det är idag. Rektorsrollen kom lite på köpet. 

”Det var tufft att komma igång, att gå från att vara anställd i kommunal skola till att ha en egen skola. Det är så mycket mer än att hålla lite lektioner, så mycket praktiskt som måste fungera. Som fristående skola är du också arbetsgivare och företagare. De första åren fanns det hela tiden ett gäng praktiska problem att arbeta runt som osäkerhet kring lokaler vilket tog onödigt mycket tid. Så här i efterhand ser jag att vi har så mycket bättre förutsättningar nu för att fullt ut kunna fokusera på vårt arbetssätt och utvecklingen framåt.” 

För en skola som Äventyret är rekryteringen av rätt lärare kanske ännu viktigare än för mer traditionella skolor. Även om det finns en stor variation av personligheter finns det vissa grundläggande egenskaper som är gemensamma. En ständig strävan efter utveckling kombinerat med en slags grundtrygghet som gör det enklare att sätta ord på sina känslor, och en stor portion nyfikenhet på livet i stort. 

”Det tar en stund att komma in i det här sättet att arbeta. För att kunna implementera det här arbetssättet och visionen till fullo. För vissa har det varit tydligt att det inte funkat redan efter första terminen. Men för andra är det som att komma hem.”

Det finns en uttalad strategi för att hjälpa eleverna att öka sin förmåga att lyssna och ta till sig andras perspektiv. Men också att de ska lyssna till sin egen röst, hitta sin egen magkänsla och lust till lärande. Metodiskt arbetar de med exempelvis incheckning och utcheckning, en slags reflektion kring vad de tar med sig till skolan och från skoldagen eller efter avslutad skolvecka. Inte bara kunskapsmässigt utan den samlade upplevelsen av livet i stort. I undervisningen får de chans att lyfta sina tankegångar och den egna upplevelsen och samtidigt ta del av andras reflektioner. Målsättningen är att lyssna utan att värdera varandras reflektioner utifrån något slags rätt eller fel, utan istället låta de olika upplevelserna samexistera och gemensamt dra lärdom. 

Det är tydligt att det som fungerar för eleverna också fungerar för personalen i stort. Som arbetsgrupp fungerar de relativt ledarlöst, de metodiska samtal som ständigt pågår är nyckeln till det. De gemensamma målen om att nå fram till varje elev och de enskilda målen om personlig utveckling är så pass uttalade och närvarande i det dagliga arbetet att det sällan behövs en ”chef-chef”, som Britt-Marie uttrycker det. När det behövs så faller rollen naturligt på Britt-Marie. 

Namn: Britt-Marie Lithammer

Roll på Äventyret: Rektor för grundskolan och förskolan.

År i skolvärlden: Blev färdig hushållslärare 1986. Utbildad rektor i samband med skolans grundande. 

Familj: Sambo, två vuxna barn och ett barnbarn.

Friluftsfavorit: Längre turer, när man är självförsörjande och kommer bort från allt annat ett tag. Det längsta jag vandrat är 2,5 veckor i Sarek. Bara tänka, skriva och få vara eremit en stund. Det gillar jag ibland.